LJUDTORNET

Konstnärspresentationer | Artist's Info

Julia Adzuki is an artist and dance educator working with acoustic and poetic resonance, creating instruments, performances and experiences that awaken the senses. Born and raised in Australia, she emigrated to Sweden in 2003. Julia is a certified teacher in the movement pedagogy Skinner Releasing Technique, and has an MA in choreography with specialization in New Performing Practices from DOCH / Stockholm University of the Arts. Since 2009 Julia has an ongoing collaboration with Patrick Dallard as SymbioLab.

Julia found her path to lament in addressing environmental grief and a family history of colonisation. In 2019 she led the Styx Lament project in Tasmania together with 16 collaborators, finding ways to be with the clear-felled old growth forest though listening, sounding, stillness and movement, as a kind of sensorial, sonic activism. After participating in Tuomas Rounakari’s Art of Lament workshop this practice clarified further. She is currently working with a number of lament related collaborations and is in awe of the transformative power of this practice, of releasing shame, of expressing, witnessing and connecting deeply, with people, places and the elements.

 

Julia Adzuki


Julia Adzuki är konstnär och danspedagog. Hon arbetar med akustisk och poetisk resonans och skapar instrument, performances och upplevelser som väcker sinnena. Född och uppvuxen i Australien, emigrerade hon till Sverige 2003. Julia är certifierad lärare i rörelsepedagogiken Skinner Releasing Technique, och har en MA i koreografi med specialisering i performativa praktiker från DOCH / Stockholms Konstnärliga Högskola. Sedan 2009 har Julia ett pågående samarbete med Patrick Dallard som SymbioLab.

Julia hittade sin väg till sorgesången genom att rikta uppmärksamhet mot de känslor som fötts ur upplevelser av miljöförstöring och en familjehistoria av kolonisering. År 2019 ledde hon projektet Styx Lament i Tasmanien tillsammans med 16 deltagare. Genom lyssnande, ljudande, stillhet och rörelse söktes samvaro med den urskog fällts i stora kalhyggen; ett slags sensorisk, sonisk aktivism. Formen för denna konstnärliga praktik klarnade ytterligare efter Julias deltagande i Tuomas Rounakaris Art of Lament-workshop. Hon arbetar nu i flera konstellationer med temat sorgesång, och känner vördnad för den transformerande kraften i att släppa skammen; att uttrycka, bevittna och anknyta på djupet med människor, platser och naturens element.

John Beck, born in 1959 in Philadelphia USA, emigrated to Sweden in 1985 and now living in Gnesta. John is a classically trained pianist and composer who for over 40 years has developed his own, extensive improvisation and compositional style, where many influences play in - Bach is always influential, however. In addition to a "regular" concert activity, he has collaborated with theater, eurythmy and dance productions. He has been active in church music for the last 15 years and has improvised / written many sacred works, where "Lament" thoroughly informs the timbre.

 

John Beck

John Beck är född 1959 i Philadelphia (USA). Han emigrerade till Sverige 1985, och är numera bosatt i Gnesta. Som klassiskt utbildad pianist och kompositör har han under 40 år utvecklat en egen mångsidig improvisations- och kompositionsstil, där många influenser spelar in - Bach är dock alltid tongivande. Förutom en "vanlig" konsertverksamhet har han samarbetat med teater- eurytmi- och dansproduktioner. De senaste 15 åren har han varit verksam inom den sakrala musiken, och improviserat/skrivit många verk där en elegisk stämning färgar klangen.

Tomas Björkdal är kompositör och ljuddesigner som arbetar med gränsöverskridande scenkonst, installationer, audio walks och performance, ljudkonst och konstfilm. Han utgår gärna från egna ljudinspelningar - ofta platsspecifika - som sedan bearbetas. Tomas har gått EMS’ tonsättarutbildning och är utbildad ljuddesigner vid Dramatiska Institutet (StDH). Han har bland annat gjort musik och ljuddesign till ett flertal uppsättningar på Stockholms Stadsteater, samt interaktiva föreställningar tillsammans med scenkonstkollektivet MOLD.

Tomas Björkdal

Tomas Björkdal is a composer and sound designer who works with cross-border performing arts, installations, headphone-based performances, sound art and art film. He works mainly with his own recorded sounds, often site-specific which are then processed. Tomas has attended EMS composer training and is a trained sound designer at the Dramatic Institute (StDH). He has made music and sound design for several performances at Stockholm City Theater. Together with the performing arts collective MOLD, he creates interactive performances.

 

Johanna Dahl är utbildad i klassisk cello vid Högskolan för scen och musik i Göteborg. I dag verkar hon som frilansande musiker och kompositör med stor genrebredd: klassiskt, folkmusik, experimentell improvisation, pop med mera. Johanna har medverkat i dans- och teateruppsättningar, bland annat på stadsteatrarna i Göteborg och Stockholm, samt arbetat med en rad fria teatergrupper. Hon arbetar för närvarande deltid som pedagog på Gnesta kulturskola, och är fast medlem i grupperna New Tide Orquesta och folkmusiktrion Krackel Kapell.

Johanna Dahl is educated in classical cello at the University of Stage and Music in Gothenburg. Today she has a wide range of genres as a freelance musician and composer: classical, folk music, experimental improvisation, pop etc. Johanna has participated in a number of dance and theater productions, including Stadsteatern in Gothenburg and Stockholm and worked with a number of independent theater groups. She works part-time as an educator at Gnesta Cultural School. Johanna is a regular member of the groups New Tide Orquesta and the folk music trio Krackel Kapell.

 

Patrick Dallard

Patrick Dallard works as an artist and art educator, and studies Deep Listening through Hola folkhögskola (adult education) and The Center for Deep Listening in Rensselaer, Troy N.Y. Since 2009 Patrick has an ongoing collaboration with Julia Adzuki as SymbioLab, and first experienced the practise of lament through Julia’s Styx Lament project. Patrick participated in this collective lament in the threatened old-growth forest in Tasmania.

He explores sound by creating instruments. In SoundWavesLament, Patrick will use an experimental organ instrument and water installation.

Patrick Dallard arbetar som konstnär och konstpedagog, samt studerar Deep Listening genom Hola folkhögskola och The Center for Deep Listening vid Rensselaer Polytechnic Institute i Troy (New York State, USA). Genom att skapa instrument utforskar Patrick ljud och resonans. 

Patrick har ett pågående samarbete med Julia Adzuki sedan 2009, i form av SymbioLab. Det var också genom Julias projekt Styx Lament som Patrick först mötte sorgesången som konstform, då han deltog i denna kollektiva gestaltning av sorg i Tasmaniens hotade urskog.

LjudVågornasSång kommer Patrick bland annat att bidra med ett experimentellt orgelinstrument och en installation med vatten.

Anka Draugelates is a German vocal artist, composer and improviser. She has performed throughout Europe, United States and South Africa. She has been awarded residencies and fellowships including Djerassi (USA) and Tyrone Guthrie Centre (Ireland). Draugelates has collaborated with filmmakers, visual artists, dancers and musicians.

Her songs, compositions and improvisations cross all styles, filled with devotion. Her extraordinary vocal variety, her presence and vibrant joy in music focuses the audience and leads them into imaginary spaces.

 

Anka Draugelates


Anka Draugelates är en tysk vokalartist, kompositör och improvisationsmusiker. Hon har uppträtt i Europa, USA och Sydafrika, och erhållit stipendier och residencies bland annat vid Djerassi Resident Artists Program (Kalifornien, USA) och Tyrone Guthrie Centre (Irland). Hon har samarbetat med andra musiker, filmare och dansare samt med bild- och formkonstnärer.

Anka Draugelates’ sånger, kompositioner och improvisationer bryter genrer och lyser av musikalisk glädje. Hennes vokala spännvidd når utöver det vanliga, och hennes hängivelse leder in publiken till fokuserad närvaro i ett imaginärt rum.

Torbjörn Grass arbetar heltid som frilansmusiker. Han framför sin egen musik - ofta på specialbyggda gitarrer - men framträder också med andra artister i olika konstellationer.

Torbjörn har alltid varit intresserad av att placera musiken i ovanliga miljöer. Han har komponerat ett antal verk för industrimiljöer, gruvor och andra spännande platser: en gruvmässa för Svenska kyrkan, kammarmusik och det aktuella verket Järnkväden för att bara nämna ett fåtal. Ofta har han uppfunnit musikinstrument och skapat ett antal ”musikaliska rum” där instrumenten har fått en given plats.

I LjudVågornasSång kommer Torbjörn att använda sin grassofon i kombination med gitarr och elektronik.

Torbjörn Grass

Torbjörn Grass works full time as a freelance musician. He performs his own music, often with guitars especially designed for him.

He has always been interested in placing his compositions in unusual environments and has written a number of compositions for industrial settings, mines and other interesting locations such as an ironworks opera, a mine mass for the Church of Sweden and chamber music, just to mention a few.

He has also created a number of musical instruments and has built several musical rooms in different locations in Sweden. 

In the SoundWavesLament Torbjörn will be using his grassophone in combination with guitar and electronics.

 

Katt Hernandez - vildviolinist, improvisatör och kompositör - flyttade till Stockholm 2010 och har sedan dess arbetat med många olika konstnärer i ett flertal projekt. Hon spelar för närvarande i Fire! Orchestra, Rotem Geffen och Drone Bow - samt i spontana sammansättningar, på välkända likaväl som helt osannolika platser. Samtidigt arbetar hon på en doktorsexamen i musik vid Lunds Universitet; ett projekt som innefattar komposition, improvisationer och ljudinstallationer. Hon skriver texter om den efemära staden, och hur fantasin är större än gentrifiering, hyperkapitalism och andra banaliteter. Hennes lekande, görande och låtande har framförts både lokalt och internationellt - senast på Nordic New Music Days i Bodø, Copenhagen Jazz Festival, SuperDeluxe i Tokyo, Brooklyn Common i New York och på MuTeFest i Helsingfors. Redan innan hon lämnade USA var Katt en veteran på östkustens experimentella musikscener, art spaces och i aktivistkretsar, där hon samarbetat med musiker, dansare, marionetter, filmskapare och andra artister. Genom klagosången söker hon nya modaliteter; längtan leder vandringen framåt; ballader berättar det gömda och glömda; sällsamma hymner skapar översinnliga vägar till ett förlorat förflutet och alternativa framtider. "Och döden ska inte längre råda" (D. Thomas).

Katt Hernandez

Katt Hernandez - maverick violinist, improvisor and composer - moved to Stockholm in 2010. She currently plays in the Fire! orchestra,with Rotem Geffen, Dennis Egberth Quintet and Drone Bow, as well as a host of other sudden, spontaneous configurations in spaces both known and unlikely. She is earning a PhD in Music from Lund University,  a project of multiple compositions, improvisations, sound installationss and writings about the Ephemeral City, and how the imagination is Bigger than gentrification, hyper-capitalism or other banalities. Her work has been featured both locally and internationally, more recently at Nordic New Music Days in Bodø, Coppenhagen Jazz Festival, SuperDeluxe in Tokyo, the Brooklyn Common in New York and at MuTeFest in Helsinki. Before leaving the U.S., Katt was a veteran of experimental music scenes, Art Spaces and activist circles on the east coast, where she worked with a vast array of musicians,dancers, puppeteers, film-makers and other artists. In lamenting she seeks new modalities; in dirges the onward walk; in ballads the story that remains; in strange hymns unearthly communion with lost pasts and alternative futures. "And death shall have no dominion" (D. Thomas).

Helena Hildur W. är utbildad som målare och tecknare på Konsthögskolan i Stockholm. Hon är verksam i en lång och öppen hantverkstradition. Hennes arbetsplats är där det osynliga möter det synliga; måleriet lär henne att lyssna med ögonen. Hon har tillbringat mycket tid med barn och med gamla människor, liksom också med människor som inte talar. Helena har även arbetat med rumsgestaltning och flerspråkig performance, och har ett särskilt intresse för icke-hierarkiska praktiker inom lärande och forskning. I LjudVågornasSång lägger hon in sina erfarenheter av att arbeta med ljus, språk och rumsgestaltning.

Helena Hildur W.

Helena Hildur W. is a visual artist, educated at the Royal Institute of Art in Stockholm - standing in open-ended tradition, in a workplace where the invisible and the visible touch one another. Painting, to her, is learning to listen by eyesight. She has spent much of her time in children’s company, and with old people; also with people who, for some reason, do not speak. Moreover, she has worked with installations and multilingual performances, and keeps a special interest in non-hierarchic learning and research practises. In the SoundWavesLament, Helena offers her artistic experience especially in working with light, language and space.

 

Karin Lindström Kolterud är yrkesverksam som pedagog och artist inom folksång med spetskompetens i den ålderdomliga röstliga locktekniken kulning som är förknippad med den nordiska fäbodtraditionen. Karin är kulande traditionsbärare efter sin norska släkt i Valdres. Hon har skogen som arbetsplats och använder kulningen som friskvård - som ett verktyg för närvaro i nuet genom det kraftfulla ljudet i kulningen. Som konstnär i gruppen för LjudVågornasSång bidrar Karin framför allt med sin röst, och hon ser på sorgesången som en konstruktiv kraft. Som en bärande bro för sorgen.

Karin Lindström Kolterud is a professional educator and folk song artist with cutting-edge expertise in the ancient vocal technique kulning which is associated with the Nordic summer pasture tradition. Karin is a bearer of the cultural tradition kulning from her Norwegian family in Valdres. The forest is her workplace, where she works with kulning for wellness - as a tool for presence in the moment through the powerful sound of the kulning. As an artist in the group for SoundWavesLament, Karin contributes above all with her voice, and she sees the mourning song as a constructive force and a supporting bridge for grief.

 

Björn Ola Lind är utbildad på Konstfack 1985-90. Han rör sig mellan olika konstformer - ljud, skulptur, video, foto, performance och aktivism - i ett utforskande av gränstillstånd mellan drömvärld, myt, plats och ande. Han har besökt och samarbetat med flera olika urfolk. I Australien adopterades Björn Ola av aboriginer och fick förmånen att lära sig "sacred playing techniques" på det traditionella instrumentet yidaki. Sen 2003 är han också ordförande för föreningen Cistern, en performancescen på Svanö i Ångermanälven, inrymd i en fd oljecistern med 25 sekunders efterklang. Aktuellt just nu är dels ett samarbetsprojekt med en butoh-konstnär, ett filmprojekt för SVT och en galleriturné med ljudinstallation.

Björn Ola Lind

Björn Ola Lind, educated at Konstfack 1985-90, moves in the borderland between different art forms such as sound, sculpture, video, photography, performance and activism. He explores liminal states between dream world, myth, place and spirit. He has collaborated with several different indigenous peoples and has been adopted by Aboriginal people in Australia where he learned ‘sacred playing techniques’ on their traditional instrument yidaki. Since 2003, he has been chairman of a performance stage in a former oil tank on Svanö in Ångermanälven - with a 25-second reverberation. Currently he is working on a collaborative project with a Butoh artist, a film project for SVT and a sound installation for a gallery tour.

 

Tuomas Rounakari är en internationellt erkänd violinist, kompositör och forskare i musiketnologi från Finland. Tillsammans med folk-metalbandet Korpiklaani och med sitt soloprojekt Shamanviolin gör han uppemot hundra spelningar om året över hela världen. Han är också musikalisk ledare i teatergruppen Ruska Ensemble, som samarbetar med ursprungsfolk (first nations) över hela den arktiska regionen.

I de uråldriga sorgesångerna från Karelen fann Tuomas ett musikaliskt uttryck för sitt eget finsk-karelska arv - ett arv som har också har mycket gemensamt med de arktiska folkens passageriter. Efter andra världskriget var traditionen med sorgesånger närmast försvunnen i Europa. Men tillsammans med Pirkko Fihlman har Rounakari skapat en metod att förmedla grunderna i denna sångkonst, och därmed blåst liv i en nästan glömd kunskap. I tjugo års tid har Tuomas lärt ut konsten att skapa personliga sorgesånger till över tusen människor.

Tuomas Rounakari

Tuomas Rounakari is an internationally acclaimed violinist, composer and an ethnomusicologist from Finland. With the folk-metal band Korpiklaani and with his solo performance Shamanviolin, he plays close to a hundred live shows per year globally. He is also a music director of a theatre group Ruska Ensemble, which collaborates with first nations people across the arctic areas.

In the course of twenty years, Tuomas Rounakari has taught over a thousand people to create personal lament songs using the principles of ancient Karelian laments. In these laments, also known as the songs of rites of passage, Rounakari found a musical tool from his own Finnish-Karelian heritage, that resembled the shamanic songs of the arctic. Laments had become nearly extinct in Europe after the second world war. Together with Pirkko Fihlman, Rounakari created a method of teaching laments that practically revitalized the genre in Finland.

Erik Peters

Erik Peters är en tonsättare som upptäcker och återupptäcker ljud och musik från olika perspektiv. Han arbetar med akustiska, elektroniska och performativa uttrycksmedel, ofta i kombination med varann. Under ANTENN 2020 planerar han en ljudpromenad längs med ån som flyter genom Gnesta, och en ljudmeditation inne i vattentornet som knyter an till temat sorgesång.

På kvällen under World Listening Day, den 18 juli, satt vi intill vattentornet och diskuterade olika innebörder av begreppet sorgesång. Under dagen hade vi vandrat längs med vattensystemet i Gnesta, följt ån och besökt en liten källa. Senare samma kväll läste jag att en ung person hade drunknat i en sjö nära området där jag bor. Några pojkar hade bestämt sig för att simma över sjön, och på vägen tillbaka hade en av dem blivit trött och inte orkat simma in till stranden. Dagen efter förstod vi att det var en släkting till vår sons kompis som hade drunknat, och att kompisen hade varit där när det hände. De följande dagarna tillbringade han en del tid hos oss, och vi pratade om den tragiska händelsen och hur den hade påverkat honom. Hans berättelse påverkade även mig; temat kring vatten och sorgesång hade plötsligt blivit väldigt konkret och fått en helt annan betydelse än tidigare.

Ljudtornets publik finns med bland de medverkande LjudVågornasSång - inte enbart genom aktivt lyssnande och ljudande under helgens sändning. Redan tidigare har allmänheten har bjudits in som medskapare i den konstnärliga gestaltningen, bland annat genom sociala medier. Människor på LSS-och äldreboenden runt om i Sörmland har fått särskild inbjudan att dela med sig av sina minnen, tankar och känslor kring dubbeltemat vatten och sorg.

Parallellt har en grupp skribenter arbetat fram en kollektiv OrdSång - som både är ett poetiskt verk i sin egen rätt, och ett material för ljudkonstnärerna att arbeta vidare med. OrdSången har vuxit fram i respons till Julia Adzukis text Om sorgesång, men tagit sin egen väg i en fortlöpande poetisk dialog. Läs och förundras!



OrdSång | WordSong

OrdSångare:
Albin Limnell
Anna Anglemark
Jessica Wiklund
Klara Branting Paulsell

Kristina Lidström

Margaretha Björkman
Minna Rombo Zetterlund
Sofi Håkansson

Thea Blanca
Tove Gustafson Sätter 


Processledare:

Helena Hildur W.

Our audience is among the participants in the SoundWavesLament - not only through active listening and sounding during the coming broadcast. Already beforehand, the public has been invited through social media as a co-creator in the artistic process. Elderly people and people with disabilities living in nursing homes have received a special invitation to share their memories and feelings about the dual theme of water and grief.

In parallel, a group of writers created a collective WordSong - a poetic work in its own right, as well as a material for the sound artists to work on. The WordSong set off in response to Julia Adzuki's text On Lament, but has taken its own path through continuous poetic dialogue. Read and marvel!

 

Erik Peters is a composer constantly discovering and rediscovering sound and music from a number of different perspectives. He works with acoustic, electronic and performative means of expression, often in various combinations. For ANTENN 2020 he plans to do a soundwalk along the creek running through Gnesta, as well as a sonic meditation inside the water tower, connecting to the theme of lament.

On the evening of World Listening Day, the 18th of July, we were sitting next to the water tower discussing the possible meanings of the concept of lament. During the day we had walked along the water system of Gnesta, following the creek and visited a small spring. Later the same evening I read that a young person had drowned in a lake close to the area where I live. A group of boys had decided to swim across the lake, and on the way back one of them got too tired to make it to shore. The day after we learned that it was a relative to a friend of our son who had drowned, and that the friend had been there when it happened. The next few days he spent some time at our place and we talked about the tragic event and how it had affected him. His story also affected me; the theme of water and lament suddenly became very concrete and got a whole different meaning than before.

 

arrangeras av | arranged by:

med stöd av | with support of:

Copyright @ All Rights Reserved