LJUDTORNET

Johanna Dahl är utbildad i klassisk cello vid Högskolan för scen och musik i Göteborg. I dag verkar hon som frilansande musiker och kompositör med stor genrebredd: klassiskt, folkmusik, experimentell improvisation, pop med mera. Johanna har medverkat i dans- och teateruppsättningar, bland annat på stadsteatrarna i Göteborg och Stockholm, samt arbetat med en rad fria teatergrupper. Hon arbetar för närvarande deltid som pedagog på Gnesta kulturskola, och är fast medlem i grupperna New Tide Orquesta och folkmusiktrion Krackel Kapell.

Johanna Dahl is educated in classical cello at the University of Stage and Music in Gothenburg. Today she has a wide range of genres as a freelance musician and composer: classical, folk music, experimental improvisation, pop etc. Johanna has participated in a number of dance and theater productions, including Stadsteatern in Gothenburg and Stockholm and worked with a number of independent theater groups. She works part-time as an educator at Gnesta Cultural School. Johanna is a regular member of the groups New Tide Orquesta and the folk music trio Krackel Kapell.

Patrick Dallard works as an artist and art educator, and studies Deep Listening through Hola folkhögskola (adult education) and The Center for Deep Listening in Rensselaer, Troy N.Y. Since 2009 Patrick has an ongoing collaboration with Julia Adzuki as SymbioLab, and first experienced the practise of lament through Julia’s Styx Lament project. Patrick participated in this collective lament in the threatened old-growth forest in Tasmania.

He explores sound by creating instruments. In SoundWavesLament, Patrick will use an experimental organ instrument and water installation.

Torbjörn Grass arbetar heltid som frilansmusiker. Han framför sin egen musik - ofta på specialbyggda gitarrer - men framträder också med andra artister i olika konstellationer.

Torbjörn har alltid varit intresserad av att placera musiken i ovanliga miljöer. Han har komponerat ett antal verk för industrimiljöer, gruvor och andra spännande platser: en gruvmässa för Svenska kyrkan, kammarmusik och det aktuella verket Järnkväden för att bara nämna ett fåtal. Ofta har han uppfunnit musikinstrument och skapat ett antal ”musikaliska rum” där instrumenten har fått en given plats.

I LjudVågornasSång kommer Torbjörn att använda sin grassofon i kombination med gitarr och elektronik.

Torbjörn Grass works full time as a freelance musician. He performs his own music, often with guitars especially designed for him.

He has always been interested in placing his compositions in unusual environments and has written a number of compositions for industrial settings, mines and other interesting locations such as an ironworks opera, a mine mass for the Church of Sweden and chamber music, just to mention a few.

He has also created a number of musical instruments and has built several musical rooms in different locations in Sweden. 

In the SoundWavesLament Torbjörn will be using his grassophone in combination with guitar and electronics.

Katt Hernandez - vildviolinist, improvisatör och kompositör - flyttade till Stockholm 2010 och har sedan dess arbetat med många olika konstnärer i ett flertal projekt. Hon spelar för närvarande i Fire! Orchestra, Rotem Geffen och Drone Bow - samt i spontana sammansättningar, på välkända likaväl som helt osannolika platser. Samtidigt arbetar hon på en doktorsexamen i musik vid Lunds Universitet; ett projekt som innefattar komposition, improvisationer och ljudinstallationer. Hon skriver texter om den efemära staden, och hur fantasin är större än gentrifiering, hyperkapitalism och andra banaliteter. Hennes lekande, görande och låtande har framförts både lokalt och internationellt - senast på Nordic New Music Days i Bodø, Copenhagen Jazz Festival, SuperDeluxe i Tokyo, Brooklyn Common i New York och på MuTeFest i Helsingfors. Redan innan hon lämnade USA var Katt en veteran på östkustens experimentella musikscener, art spaces och i aktivistkretsar, där hon samarbetat med musiker, dansare, marionetter, filmskapare och andra artister. Genom klagosången söker hon nya modaliteter; längtan leder vandringen framåt; ballader berättar det gömda och glömda; sällsamma hymner skapar översinnliga vägar till ett förlorat förflutet och alternativa framtider. "Och döden ska inte längre råda" (D. Thomas).

Katt Hernandez - maverick violinist, improvisor and composer - moved to Stockholm in 2010. She currently plays in the Fire! orchestra,with Rotem Geffen, Dennis Egberth Quintet and Drone Bow, as well as a host of other sudden, spontaneous configurations in spaces both known and unlikely. She is earning a PhD in Music from Lund University,  a project of multiple compositions, improvisations, sound installationss and writings about the Ephemeral City, and how the imagination is Bigger than gentrification, hyper-capitalism or other banalities. Her work has been featured both locally and internationally, more recently at Nordic New Music Days in Bodø, Coppenhagen Jazz Festival, SuperDeluxe in Tokyo, the Brooklyn Common in New York and at MuTeFest in Helsinki. Before leaving the U.S., Katt was a veteran of experimental music scenes, Art Spaces and activist circles on the east coast, where she worked with a vast array of musicians,dancers, puppeteers, film-makers and other artists. In lamenting she seeks new modalities; in dirges the onward walk; in ballads the story that remains; in strange hymns unearthly communion with lost pasts and alternative futures. "And death shall have no dominion" (D. Thomas).

Helena Hildur W. är utbildad som målare och tecknare på Konsthögskolan i Stockholm. Hon är verksam i en lång och öppen hantverkstradition. Hennes arbetsplats är där det osynliga möter det synliga; måleriet lär henne att lyssna med ögonen. Hon har tillbringat mycket tid med barn och med gamla människor, liksom också med människor som inte talar. Helena har även arbetat med rumsgestaltning och flerspråkig performance, och har ett särskilt intresse för icke-hierarkiska praktiker inom lärande och forskning. I LjudVågornasSång lägger hon in sina erfarenheter av att arbeta med ljus, språk och rumsgestaltning.

Helena Hildur W. is a visual artist, educated at the Royal Institute of Art in Stockholm - standing in open-ended tradition, in a workplace where the invisible and the visible touch one another. Painting, to her, is learning to listen by eyesight. She has spent much of her time in children’s company, and with old people; also with people who, for some reason, do not speak. Moreover, she has worked with installations and multilingual performances, and keeps a special interest in non-hierarchic learning and research practises. In the SoundWavesLament, Helena offers her artistic experience especially in working with light, language and space.

Karin Lindström Kolterud är yrkesverksam som pedagog och artist inom folksång med spetskompetens i den ålderdomliga röstliga locktekniken kulning som är förknippad med den nordiska fäbodtraditionen. Karin är kulande traditionsbärare efter sin norska släkt i Valdres. Hon har skogen som arbetsplats och använder kulningen som friskvård - som ett verktyg för närvaro i nuet genom det kraftfulla ljudet i kulningen. Som konstnär i gruppen för LjudVågornasSång bidrar Karin framför allt med sin röst, och hon ser på sorgesången som en konstruktiv kraft. Som en bärande bro för sorgen.

Karin Lindström Kolterud is a professional educator and folk song artist with cutting-edge expertise in the ancient vocal technique kulning which is associated with the Nordic summer pasture tradition. Karin is a bearer of the cultural tradition kulning from her Norwegian family in Valdres. The forest is her workplace, where she works with kulning for wellness - as a tool for presence in the moment through the powerful sound of the kulning. As an artist in the group for SoundWavesLament, Karin contributes above all with her voice, and she sees the mourning song as a constructive force and a supporting bridge for grief.

Björn Ola Lind är utbildad på Konstfack 1985-90. Han rör sig mellan olika konstformer - ljud, skulptur, video, foto, performance och aktivism - i ett utforskande av gränstillstånd mellan drömvärld, myt, plats och ande. Han har besökt och samarbetat med flera olika urfolk. I Australien adopterades Björn Ola av aboriginer och fick förmånen att lära sig "sacred playing techniques" på det traditionella instrumentet yidaki. Sen 2003 är han också ordförande för föreningen Cistern, en performancescen på Svanö i Ångermanälven, inrymd i en fd oljecistern med 25 sekunders efterklang. Aktuellt just nu är dels ett samarbetsprojekt med en butoh-konstnär, ett filmprojekt för SVT och en galleriturné med ljudinstallation.

Björn Ola Lind, educated at Konstfack 1985-90, moves in the borderland between different art forms such as sound, sculpture, video, photography, performance and activism. He explores liminal states between dream world, myth, place and spirit. He has collaborated with several different indigenous peoples and has been adopted by Aboriginal people in Australia where he learned ‘sacred playing techniques’ on their traditional instrument yidaki. Since 2003, he has been chairman of a performance stage in a former oil tank on Svanö in Ångermanälven - with a 25-second reverberation. Currently he is working on a collaborative project with a Butoh artist, a film project for SVT and a sound installation for a gallery tour.

Tuomas Rounakari är en internationellt erkänd violinist, kompositör och forskare i musiketnologi från Finland. Tillsammans med folk-metalbandet Korpiklaani och med sitt soloprojekt Shamanviolin gör han uppemot hundra spelningar om året över hela världen. Han är också musikalisk ledare i teatergruppen Ruska Ensemble, som samarbetar med ursprungsfolk (first nations) över hela den arktiska regionen.

I de uråldriga sorgesångerna från Karelen fann Tuomas ett musikaliskt uttryck för sitt eget finsk-karelska arv - ett arv som har också har mycket gemensamt med de arktiska folkens passageriter. Efter andra världskriget var traditionen med sorgesånger närmast försvunnen i Europa. Men tillsammans med Pirkko Fihlman har Rounakari skapat en metod att förmedla grunderna i denna sångkonst, och därmed blåst liv i en nästan glömd kunskap. I tjugo års tid har Tuomas lärt ut konsten att skapa personliga sorgesånger till över tusen människor.

Tuomas Rounakari is an internationally acclaimed violinist, composer and an ethnomusicologist from Finland. With the folk-metal band Korpiklaani and with his solo performance Shamanviolin, he plays close to a hundred live shows per year globally. He is also a music director of a theatre group Ruska Ensemble, which collaborates with first nations people across the arctic areas.

In the course of twenty years, Tuomas Rounakari has taught over a thousand people to create personal lament songs using the principles of ancient Karelian laments. In these laments, also known as the songs of rites of passage, Rounakari found a musical tool from his own Finnish-Karelian heritage, that resembled the shamanic songs of the arctic. Laments had become nearly extinct in Europe after the second world war. Together with Pirkko Fihlman, Rounakari created a method of teaching laments that practically revitalized the genre in Finland.