LJUDTORNET
Om Sorgesång
Vad är en sorgesång för dig?
för mig är sorgesång en sång av kärlek, där ingen-ting kan döljas
där hela hjärtat, också bottensatsens slam och ävja, uppenbaras
lösgörs, kanske omskapas
i utandningens ljudvågor
genom munnen, fingrarna, porerna i huden
genom alla kroppar en bebor och är bebodd av
inte bara de mänskliga kropparna, också elementens
sorgesången är vattnets förvandling
från fast till flytande
från flöde till skummande bubblor.
Ett nattligt tjut, en blodsång
en urladdning och en dans där allt kan lösas
en plats där allting ryms, också den tätast sammanhållna knuten, längst därinne -
skammen, sorgen, förlorade berättelser, och brustna
sorgesången är en sömmerska, en röst som fogar samman alla delar stygn för stygn
gör helt och väver samman, inte bara en mänsklig historia
berättelser om platser som är delar av oss, arter som är våra fränder
hela detta väsen, vår civilisations miljösorg
som alltför få av oss har sjungit alltför länge
som lever i oss alla, om än sovande.
Där, under jorden, där benen vilar
i myllans åratal av fallna löv
en bördig jord som vävs av nästan osynliga trådar
en mycelisk väft, där träd utväxlar liv och budskap
där fruktsättningens svampkroppar reser sig
i en underbar mångfald av former
en sorgesång i vinden släpper sporerna till lufthavets vågor
Sången når djupt in i blodet
till släktled före oss, genom alla ådror
de som ger liv, och tar liv
inte bara min farfar, utan också alla de han dödade i kriget
inte bara miljöförstöringen i landet där jag föddes, i landet där jag bor numera
utan också den brutala behandlingen av urfolken, på vars land vi lever idag
i sorgesången kunde vi tillåta oss att själva känna detta
inte bara som historisk kunskap
utan också inpå själva benet, under våra fötter där vi går.
Att sörja kunde lösa upp en liten sorg
och förlösa energin från alla år som har bevarats inom denna lilla sorg
röra den frusna smärtan, röra den koagulerade skammen
rörelsen som flödar över i handling, i medkänsla med varenda “andra”
lyssnande med hjärtat som förnimmelseorgan
kan det ändra vårt sätt att leva?
written by | skriven av
Julia Adzuki
Swedish translation av | svensk översättning av
Helena Hildur W.
On Lament
What is a lament for you?
for me, lament is a love song in which no-thing is concealed
where the whole of the heart, even the muck at the bottom is revealed
released, transformed perhaps
through the exhale of sound waves
through the mouth, the fingers, the pores of the skin
through all the bodies one inhabits and is inhabited by
not just the bodies human but the elemental ones
lament is the transmutation of water
from solid to liquid
from flow to effervescence.
A howl in the night, a blood song
a discharge and dance where it all comes out
a place where there is space for all, even that which is held most tightly as a ball inside -
the shame, the grief, the lost and broken stories
lament is a vocal seamstress, stitching all parts together again
making whole and weaving not just human story
stories of places that are part of us, our companion species
the whole ghost of our civilization's environmental grief
that so few have been singing for so long
that lives in all of us, even when dormant.
There underground where the bones lay
in the mulch of years of fallen leaves
a fertile ground is woven with threads almost invisible
a mycelial weft exchanging life and messages between trees
an uprising of fruiting fungal bodies
in a wondrous variety of forms
a lament to the wind sending spores on the airwaves.
Lament reaches deep into our bloodlines
to generations before, through all the veins
of life giving and life taking away
not just my paternal grandfather, but all the people he killed in war
not just the environmental destruction of the land where I was born, the land I live now
but the brutal treatment of first nations people on who's lands we live today
though lament we might let our selves feel this
not just in historical knowledge
but in our bones, under our feet where we walk.
To lament might unravel a small sorrow
and with it release the energy of years that that little sorrow held back
moving the grief that froze, moving the shame that coagulated
moving with flow, into action and compassion for every one another
listening with the heart as an organ of perception
could it change the way we live?
arrangeras av | arranged by:
med stöd av | with support of:
Copyright @ All Rights Reserved